Years & Years – Popaganda, 26/8 – 2016 Åsikterna om Years & Years debutalbum från förra året går isär, men de vars åsikt ligger mot den positiva polen verkar älska dem. De som samlats framför Popagandaspelningen är nämligen motsatsen till en slentrianpublik som strövat förbi i brist av andra spelningar på området just då. Skaran består i stället av hängivna fans – skriken… av Johanna Eliasson
Dungen – Stockholm, 25/8 – 2016 Det är fjärde året i rad som Dungen intar hipstermeckat Trädgården under slutet av augusti. En tradition som numera kan mäta sig med kräftskivan bland Stockholms många Dungen-fantaster. Vanligtvis brukar kön ringla sig lång runt Eriksdalsbadet, men inte denna gång. Att Dungen skulle ha tappat ett par tusen fans i och med släppet av förra… av Filip Hiltmann
Håkan Hellström – Du gamla du fria Tre gånger på Din tid kommer, det nya albumets första singel och dess viktigaste grundpelare, sjunger Håkan Hellström om att vara på toppen av världen. Det är ingen hybris – snarare ett krasst konstaterande. I somras slog han exempelvis nordiskt publikrekord på Ullevi inte bara en gång, utan två kvällar i rad. Aldrig förr har… av Rikard Berg
Crystal Castles – Amnesty (I) Crystal Castles har fått börja om på nytt. När Alice Glass lämnade bandet blev det amputerat på sin röst och halva sin kraft. Projektet hade kunnat falla ihop och förvandlas till blott ett minne, men Ethan Kath har samlat upp spillrorna och byggt om. Nu står i stället Edith Frances för sången i den nya… av Freja Wehrling
Pascal – Way Out West, 12/8 – 2016 Under fredagskvällen har The Libertines visat nya livstecken i Slottsskogen, men nattens klubbprogram rymmer en återförening som känns betydligt mer genuin. Fem år har gått sedan Allt det här – Pascals splitskiva med Mattias Alkberg och det allra senaste som funnits att höra från trion. Det är också just Alkberg som Isak Sundström påminner om… av Nike Rydberg
Seinabo Sey – Way Out West, 13/8 – 2016 Förra gången som Seinabo Sey spelade på Way Out West stod hon på Gothenburg Film Studios och bjöd på en intim spelning där hennes sång fick chansen att beröra varenda människa i lokalen. Den här gången ser förutsättningarna annorlunda ut, det regnar och det är en stor plats att fylla upp. När hon kliver upp på Slottsskogens… av Freja Wehrling
Skepta – Way Out West, 13/8 – 2016 Med en rad av stora spelningar från Skepta och Stormzy på europeiska festivaler i sommar kan man nog konstatera att grimevågen verkligen har fått en ny roll inom ramen för vad som når ut till de stora massorna. De senaste åren har grime slagit sig fram till en allt mer självklar plats i musikvärlden på… av Johanna Eliasson
Yung Lean – Way Out West, 12/8 – 2016 Det pratas ofta om den svenska hiphop-vågen. En scen som fått nytändning, som väckts till liv av det politiska klimatet och som skildrar den verklighet vi lever i. Men det pratas sällan om Yung Lean och hans emotionella skapelse. Hur han byggt upp en fanbase så dedikerad att de nästan gråter ikapp. Att han introducerat… av Redaktionen @ Festivalrykten
AlunaGeorge – Way Out West, 13/8 – 2016 Som duo fungerar Aluna Francis och George Reid som komplement till varandra. Lite likt den tidigare uppsättningen i Crystal Castles, när Alice Glass stod i spetsen, verkar planen vara att medan Reid står bakom syntreglagen och för det mesta sneglar ner på sin instrumentbräda ansvarar Francis för att agitera publiken och fylla upp framkanten av… av Johanna Eliasson
Toxe – Way Out West, 13/8 – 2016 Någon timme efter att Jamie xx skapat Open Air-stämning vid Azaleascenen går Toxe på den betydligt mindre, Red Bull-sponsrade scenen Dungen. Liksom Libertines-spelningen är den här eftermiddagen något av en fristad för den del av WOW-publiken som egentligen vill gå på Emmaboda en gång till. Stämningen framför DJ-bordet är helt enkelt den knarkigaste hittills, med… av Noa Söderberg
William Basinski – Way Out West, 13/8 – 2016 Tonsättaren John Cages verk 4’33” hör till en av musikhistoriens mest kontroversiella kompositioner. Under uppförandet går pianisten upp på scen, öppnar upp notbladet, knäcker sina fingrar och sitter sedan helt tyst. 4’33” är nämligen en fyra minuter och trettiotre sekunder lång paus, där framföraren på scen inte spelar en enda ton. Poängen är att publiken… av Filip Hiltmann
Bleached – Way Out West, 12/8 – 2016 Bland det första som Jennifer Clavin i Bleached noterar är hur ljust det är i Nefertitilokalen. Hon fattar grejen med att rock är bäst i mörker och att gitarrerna är som mest slagkraftiga då. På en gång åtföljs hennes kommentar, strålkastarna tonas ner och gruppen på scenen börjar ge ifrån sig sina radioaktiva rockdängor. Med… av Freja Wehrling