Niklas Kristiansen

Redaktör

Ge oss en guilty pleasure du har musikmässigt!
Tveklöst Nicki Minaj om det räknas, hon är otrolig! Älskar både Starships och Plain Jane (Med ASAP Ferg). Båda låtarna är så olika, Starships är mer eufori på dansgolvet medan Plain Jane är mer attityd. Man känner sig odödlig med Nicki Minaj i lurarna helt enkelt.

Vad är ditt mest spektakulära festivalminne?
Arvikafestivalen 2010. Såg både Robyn och Familjen på Apolloscenen (Näst största scenen) Känns som det var alldeles för mycket folk på båda spelningar och vilket jävla ös det var alltså, att få ha 2 sådana spelningar på samma år på samma scen var rätt galet. Allt var kaos, men perfekt kaos. Den där sortens ögonblick festivaler egentligen handlar om.

Vad kommer vi få se dig skriva på Festivalrykten?
Det jag verkligen ser fram emot på Festivalrykten är att få möta artister och intervjua dem. Det är särskilt roligt när jag inte har en jättestor referensram till någon — då blir både recensionerna och samtalen helt öppna, spontana och ärliga, vilket jag tror att många läsare redan har kunnat känna av. Framöver hoppas jag kunna bjuda på rapporter från London, både spelningar och lite längre reportage. Och såklart några överraskningar här och där – det hör till. Ni får se!

Supergrupp (döda eller levande)?
Otroligt svår fråga, men efter att ha tänkt igenom det landar jag i Avicii x Ted Gärdestad x Charli XCX x Aretha Franklin x Sam Cooke. Avicii står för produktionen och den emotionella pulsen, medan Ted Gärdestad bidrar med sina svenska texter och de där rena, vackra melodislingorna som skulle passa Avicii perfekt. Charli XCX blir bryggan mellan den enorma stadiumkänslan och de mer souliga elementen. Och bara tanken på en Avicii-drop framförd av självaste Aretha Franklin… helt galet. Lägg dessutom till Sam Cookes tidlösa röst i mixen – särskilt i duett med Aretha – och det hade varit oslagbart i mina ögon.